Vi bor i ett nordligt land. Det vita som faller ner från himlen kallas snö och ibland är det så att det inte faller rakt ner tandet blåser rundor. Det händer varje vinter. Och varje vinter är alla lika förvånade.

Om det faller snö, då är det bara att anpassa sig, vi kan inget göra mot moder natur. Hur många gånger säger vi inte till barnen "gnäll inte, det blir inte bättre för att du gnäller". Kanske ska vi börja leva som vi lär. Denna omgång med snö som kom nu har ju inte direkt kommit som en blixt från klar himmel. Ingen kan ju ha undgått att höra om den via div olika media och ändå har ni ingen koll nu på morgonen. Ni har ju fått alla möjliga varningar så ställ klockan en halvtimme innan, kan ni skotta ut bilen för att köpa frukostfrallor en söndagmorgon (se mitt tidigare inlägg) då kan ni gå upp en stund innan för att köra i den hastighet som sig bör till jobbet.

För vad som händer är: Ni går upp vanligt tid trots vetskapen om att massor med snö ska falla, ni svär över snö och blåst och är stressade och irriterade direkt. Under mera svärande skottar ni uppfarten och lämnar hemmet så att ni i "vanligt" väglag skulle vara sena till jobbet. Sen drar ni på full gas för ni har dubbdäck och ny bil med 72 krockkuddar så inget kan hända er  Men det gäller inte den lilla flickan som är gåendes på väg till skolan eller gamla Asta som är på väg till konsum. Hon har inga krockkuddar....

I bästa fall är ni sena till jobbet. Sen har ni halva dgaen på er att klaga på hur d...lig morgonen var och halva degan på att gnälla på hur bökigt det kommer att bli när ni ska hem. Hur i hela friden överlever alla norrlänningar?? De verkar ju både kunna planera, köra med vett och ta snön med ett leende. Lägg av och gnäll, gå upp i tid och när ni  kommer hem se till att gå med barnen till pulkabacken. Då mår både ni och alla runt er bättre!!